Ärende för prövning: en brittisk romantisk komedi med jultema från 2003 regisserad av Richard Curtis, med bland andra Hugh Grant, Liam Neeson, Colin Firth och Alan Rickman i rollerna. Filmen utspelar sig i London under en vinter, modern tid. Man får följa en rad olika människor och ser sambanden mellan deras olika livssituationer. Temat är kärlek, med dess för- och nackdelar.
Spirituell uppföljare till filmhistoriens bästa romantiska komedi, ”Fyra Bröllop och en Begravning” – konkurrensen är nu inte mördande – som både ger och tar. Tveksam ur ett genusperspektiv, många gånger urbota fånig, men samtidigt charmigare och mer avväpnande för cynikern än det mesta som har gjorts i denna rätteligen utskällda genre. Det finns grader även i romcom-helvetet.
Inser att mina känslor är fantastiskt blandade. Det finns så många fel med den här filmen och intellektuellt vill jag såga den hårt. Det är logiska luckor, osympatiska karaktärer, dumma beslut, stereotypa relationer, och så vidare, men likväl lyckas den träffa något slags känsloregister hyfsat rätt. Åtminstone emellanåt. Det kanske är en humörgrej?
Love Actually är inte den sämsta film som gjorts, men jag kommer till mitt frånfälle hävda att det är en av de värsta filmerna som gjorts. Det vore en sak om den var en lite överdriven fantasi om romantik, som kanske inte är helt trovärdig alla gånger. Men att något i den här cyniska, kallt beräknande och ytliga smörjan kan vara det minsta tilltalande är rent skrämmande. Troligen filmhistoriens mest missvisande titel.